En dag hos oss

Ibland är det svårt att motivera sig att göra något utöver det vanliga efter en arbetsdag. Men det är oftast mödan värt. Det kändes segt att sätta sig i bilen och köra 24 mil norrut efter jobbet men de tankarna botade jag bort. Ibland är det värt många timmar efter långtråkig inlandsväg för att umgås med nära och kära. I det här fallet gav det en energiboost som gjorde mig sprudlande glad och värmde själen. Helt klart värt det. Vi firade min mosters 85-års dag, släktens äldste och en person som alltid funnits där hela min uppväxt. Hon ryckte in på en storasysters vis och hjälpte till när pappa gick bort. Hon kom ner till oss och vi firade jul i hennes hem det året.  Det hörde till att gå på stigen till mosters hus under somrarna i byn. Vi brukade basta där och spela monopol med kusinerna. Min moster, en omhändertagande kvinna som alltid gillat blommor och handarbete. Min favoritmoster! Vi åt god smörgåstårta, fikade tårta och kakor och drack kaffe. Vi sjöng "Ja må ...

Lördagsförmiddagen handlade om att ordna till i hemmet, tvätta och laga ordentlig lunch. Det blev den goda köttfärspajen ( som går under det mindre smickrande namnet "Svettpajen" ). Axel och Alve lekte ute en stund och plockade magiska kottar som de sedan gömde. Efter lunch skjutsade vi de två till mommo medan vi övriga åkte mot kusten med sikte på lite shopping på Storheden. Vi var bland annat ute efter plastlådor till förvaring samt nya spotar till lampan ovanför diskhon, en häxhatt till Halloween discot och svarta byxor till både mig och Peter. Jag hittade även en blå skjorta. Bild från H&M Sen åkte vi vidare till stan för bowling på O'Learys. Det var första gången för Erik och Axel och nästan 20 år sen jag gjort det sist. Jag tyckte det var lite svårt svinga klotet rätt, bröt en nagel men utöver det var det roligt. Axel slog en strike och Erik med med lite hjälp av pappa. Vi bowlade en timme och sen åt vi en hamburgare. Erik var fascinerad ...

Igår var jag på yoga och slogs av vilken mötespunkt det är för olika slags människor. En del kommer en stund innan så de hinner dricka en kopp te, prata och skratta i ett soffhörn i lokalen. Andra pratar lite med ledaren Sandra medan hon tänder alla de ljus som lyser upp i den nedsläckta yogadelen. Jag tänkte på att det är synd att yogan måste läggas ner i månadsskiftet  men hon berättade att det kanske finns en lösning på hyra av lokal i vinter.    När mattorna väl rullats ut och alla är på plats blir det allt tystare, alla försöker komma i stämning. Just igår var det nymåne och Sandra tände salviarökelse som hon renade rummet med. Passet var ett yin-hatha vilket innebär att första delen, yin går i lite lugnare tempo och man stannar i positionen lite längre. Den andra delen hatha går i ett mer flödande tempo och man får upp pulsen lite. Igår gjorde vi kvällen till ära månhälsningen , som är lite annorlunda än mer kända...

På morgon sken solen över den vindstilla Avan. Solklotet kändes nästan gigantisk och själva strålarna stack i ögonen på ett efterlängtat vis. Det var ett riktigt Kodak-moment. Tänk så glad alla blir av lite sol i höstmörkret.   Jag funderar på om jag ska gå på en promenad ikväll. Jag gillar inte alls gå i mörker så jag kan inte bestämma mig. Däremot tror jag att det skulle vara bra att röra på mig lite eftersom jag idag har jobbat över då vi haft möte och jag fick en del att tänka på. Nya riktlinjer lades fram som berör mig och mina antal arbetsdagar. Som det är nu jobbar jag fyra dagar i veckan nu och är föräldraledig en dag.  Jag trivs bra med det och skulle vilja fortsätta så nästa läsår. Tanken om bara tre arbetsdagar har även slagit mig. Nu blir det ändring på det och det tycker jag inte alls om. Frågan är om jag har  ett val?    Är det allt eller inget som gäller?

Förra veckan fastnade jag framför tv-programmet "Meningen med livet" på Svt. Det var pensionerade fysikern Bodil Jönsson som delade med sig av sina tankar kring livet, åldrandet och vad hon tycker är meningen med livet. Jag upptäckte att vi delar  många tankegångar om olika skeenden i livet. Det var ett jätteintressant program. Ett tips! Se det på play. Enligt Bodil är meningen med livet en känsla att hur svårt det än kan vara så finns det alltid något man kan göra. Det är aldrig hopplöst. Det finns en slags tröst i hennes svar tycker jag och en förhoppning att det verkligen är sant. Jag har funderat på den här stora  frågan många gånger. Dels tror jag svaret på den förändras hela livet, beroende på var man står just då. När jag var yngre handlade meningen med livet om att vara lycklig och gå min egen väg medan det nu, efter jag fått barn, handlar om den oerhörda kraft som kärleken till ett barn är. Det är en önskan att en del av mig, av oss fortsätter i oändlig...

Jag har nu kollat på en sportlovsresa i flera dagar, kikat runt på olika alternativ och slutligen fastnat  för den till Bahia Feliz, på Gran Canaria. Jag bokade resan på morgonen och några timmar senare smög sig det dåliga samvetet på. Var det förhastat att boka? Kostar det för mycket? Kan vi verkligen åka i väg en hel vecka själva? Får man ta semester från verkligheten?   Sen blev jag arg på mig själv. Varför missunnar jag mig själv? Ska jag verkligen behöva ha dåligt samvete för att jag vill och kan åka på en sol- och badresa?

Jag längtar bort . Det låter lite konstigt eftersom jag var ju nyss i huvudstaden men jag blir så less detta väder. Det är bara grått, trist och regnrusk. Det är klart jag vill ha  sol, vind och vatten . Vem vill inte det?   Jag behöver något kul att se fram emot, särskilt när det hela tiden är full rulle i mitt liv, sommaren var ju så där och jag hade gärna velat åka någonstans nu på höstlovet efter en intensiv  terminstart. Jag jobbar tre dagar så är det inte möjligt att boka till en solig strand då. Till på köpet strandade plan B om att boka hotell vid kusten under lovet. Igår fick jag upp en  bild på Facebook från min och Axels härliga resa tillsammans med vänner för två år sen och jag blev ju ännu mer sugen att packa väskorna och flyga till första, bästa ställe. Jag kikar då och då  runt på resor och igår drömde jag mig bort mest hela dagen. Problemet är bara att jag har svårt att få med mig min ...

En helg i storstan sitter inte fel efter en stressig jobbvecka och sjuka barn hemma. Jag och Linda kom fram till hotellet vid 20 tiden. Där möttes vi upp av tre vänner som bjöd på ett glas vin på rummet. Efter en stund rörde vi oss ut i vimlet för att hitta någonting att äta. Det blev italienskt hos Jamie Oliver. Det var jättegott med charkuteriplanka och bruchetta med vitlök och Oliver. Mätta och belåtna gick vi vidare till en bar intill och satt där och kikade på folk och diggade till musiken som ställets dj spelade. En och annan gammal goding bjöd han på. Klockan var ungefär 23:30 när vi rundade av. I vanlig ordning blev det shopping på stan och som alltid förundras jag av över hur mycket folk det är. Det är faktiskt skönt med anonymiteten i storstan  men sista dagen är jag helt mättad av denna ständiga ström av människor överallt.  Jag var ute efter ett snyggt läppstift och ögonskugga till kvällen. Helst hade jag velat boka tid för sminkning på något make up ...