En dag hos oss

Jag har inte riktigt tid att känna efter hur mycket resfeber  jag har. Det är fullt upp tvätta, stryka (är det nån idé egentligen?) fundera på packning, ordna här hemma, handla, skjutsa, hämta och så ett par inbokade besök på det, så lägg till många mil i min bil också. Som jag skrivit tidigare är det ju lite dubbelt hela resan men både jag och Axel ser fram emot att det äntligen är dags nu. Det ska bli kul och visst är det lite pirrigt, för det är länge sen jag varit på någon resa och Axel ska ju flyga för första gången. Idag sa han "Mamma det här med flyga är spännande". Och det håller jag med om. Idag har Erik varit på sin årliga  läkarkontroll. Det som för några år sen var jättejobbigt för Erik går nu lätt som en plätt. Han kliver upp på vågen och mäter längden, låter doktorn lyssna på hjärta och lungor utan problem. Och tack vara Embla (bedövningsplåster) går det så bra ta blodprover. Något som tidigare varit nästintill ångestladdat för sonen. Idag teckade han att det...

Jag sover som en kratta ... Det blir ju lätt så med en bebis i huset, som vaknar upp några gånger per natt och nu börjar 8 månader med mindre sömn ta ut sin rätt. Jag ser fram emot semestern och få sova . ( Fast jag tror ändå jag kommer vakna upp ofta när det är nytt ställe, kanske knölig madrass och kudde, en myskille bredvid mig som sparkas osv .) I natt blev jag sömnlös pga liten febrig kille . Jag var ner och fixade Alvedon till honom och värmde på samma gång en flaska till plutten och sen när de båda somnat om kunde inte jag somna. Så efter 2 tiden har jag legat och funderat på uppslag till årets julkort . Notera att jag även skrattade åt mig själv. Att tänka på sånt mitt i natten två månader i förväg, är ju tokigt. Jag var inte direkt pigg när plutten vaknade vid halv 6. Jag passade på att sova med Alve och Vidar efter lunch så det kändes i alla fall bättre på eftermiddagen. Förhoppningen är ju att Vidar nu kommer börja sova bättre. ...

Det var många år sen sist men idag var det dags för en synundersökning. Jag har kikat lite på nätet på olika bågar, bokade sen tid och genomgick så undersökningen ( som alltid känns som att jag helt misslyckas på ett prov). Jag har nog själv tyckt jag ser lite sämre, fått kisa lite oftare men ni vet, det är inget jag tänkt desto mera på. Hur som helst... Nu såg jag knappt den sista raden, det var suddigt och jag hade svårt fokusera... "Ja" sa optikern när hon var färdig och visade resultatet. "Du behöver använda dem hela tiden nu" Jag blev förvånad, hade inte alls räknat med det. Jag har ju glasögonen mest när jag kör bil, för att jag ser dåligt på långt håll. Men nu när jag fått smälta det lite, så är det nog rätt. Varför ska jag gå omkring och kisa hela tiden? De snygga bågarna jag valt ut på nätet passade inte på mig. Jag hade sett ut några till men innan jag ens hann titta efter just dem så fastnade jag för ett annat par. Jag fick god hjälp av expediteten som...

Jag har fått en konstig låsning precis där halskotan möter översta ryggkota är gör ont i hela nacken, huvudet, pannan och tinningarna precis som att jag har en hjälm av smärta på mig. Det är riktigt obehagligt när jag trycker in fingrarna precis på en särskild punkt så strålar det och ilar åt alla håll. Det känns så läskigt på nåt sätt. Det har varit ett problem ett längre tag och jag har kört med tens apparaten och det har blivit något bättre men de sista tre veckorna blir det inte bättre hur än jag stretchar, masserar, kör med tensen och jag äter maxdos ipren typ varje dag. Jag vaknar med det och går och lägger mig med det och däremellan försöker jag uthärda det. Svärmor har gett behandling för två veckor sen och hon fick upp en låsning i bröstryggen. Efter det kändes det bättre ett tag men nu är det alltså tillbaka igen och ännu värre. Idag fick svärmor försöka igen och nu lyckades det knäckas på rätt ställe plus att hon fick upp en till låsning längre ner. Nu hoppas jag det här...

Jag minns det, hur omtumlande det var när vi fick beskedet för dryga 3.5 år sen att Erik hade hörselnedsättning på båda öronen. Jag skrev ett inlägg om det här. Det tog ett tag att smälta och många gånger genom åren har mina förhoppningar grusats, som förra året då den inplanerade operationen av rör som skulle lösa problemet inte blev av. Istället fick vi veta att det nog är en permanent hörselnedsättning på höger öra och inte bara vätska bakom trumhinnan som sagts innan. Idag var det dags för rutinkontroll igen och hörselprov. Vi blev nog lika förvånade både audionomen och jag då det för det första gick att få ett fullgott resultat med proben och att det sen visade sig att Erik hör bra - på båda öronen . Det behövs ingen hörapparat längre. Som vi genom åren har fått tjorva med tjutande apparater, trånga hörselgångar och motstridig gosse. Hej och tack hörapparat! Idag har jag fått ett omtumlande besked på en jag-blir-så-glad-så-jag-spricker n...

Nu sitter jag i soffan med mitt chai te och med tänd ljuslykta. Jag är lite uppspelt, både pigg och avslappnad på samma gång efter det efterlängtade yogapasset . Det känns i kroppen, att den fått arbeta lite. I kvällens kria var det först fokus på nacke och axlar och det passade ju verkligen mig. Sen var det rygg och mage. Ja vad ska jag säga? Svag rygg och obefintliga  magmuskler. Jag tänkte det mitt i övningen då benen skulle upp i 90 grader. Det var så tungt! Tänk att jag efter några pass i våras kände mig stark och att magmusklerna stärkts men sen har de raskt förslappats under sommaren när jag inte underhållit träningen (eller rättare sagt fortsatt bygga och utöka den). Under vilan råkade jag somna till just. Vad ska en trött småbarnsmamma göra? Jag gillar hela upplägget i Kundilini yogan och jag har längtat efter göra ett riktigt pass. Inte bara hemma på min matta ( med barnen tjoandes runt mig) eller några övningar här och där. Under ett riktigt pass pressar jag...

Jag håller på fasa ur amningen . Det går rätt bra men är samtidigt lite bökigt. Plutten använder ju mig som sin snuttefilt under natten eller åtminstone känns det så. Ett tecken, om något, att det är dags att sluta. Han har i alla fall börjat äta större portioner vanlig mat och gröt , som att han nu kommit på att han gillar det. Han slurpar i sig vällingen utan problem. Problem ligger mer hos mig, dels att det gör ont gå omkring med mjölkstinna, knöliga bröst ( försöker att inte amma något under dagtid. Aj! ) men det lägger sig väl på ett par dagar. Jag minns inte att det varit så här när jag slutade amma med de andra. Dels är det emotionellt lite jobbigt. Detta är ytterst märklig (och jag skyller på hormonerna)  att det är lite sentimentalt inblandat i det hela,  uhu det är sista gången ... Jag har egentligen aldrig varit någon förespråkare för amning även om det är smidigt. Det har många gånger varit krångligt, mjö...

Del 1. Dagens inlägg handlar just om blogginlägg . Det är nämligen så att jag läste igår en blogg där personen ställde frågor om hur man skriver sina inlägg och om man vet vad inlägget ska handla om innan? Behöver man skriva ner kom ihåg-punkter? Själv skriver hon oftast färdigt i huvudet först innan hon låter fingrarna gå över tangentbordet. Det fick mig att fundera lite på hur jag själv gör. Jag brukar komma på saker under dagen som jag tänker jag ska skriva om men sen blir det inte av. Oftast för att jag blir avbruten mitt i en formulering och då hittar jag inte tillbaka till hur jag tänkte ... Att skriva kom ihåg-punkter skulle nog vara bra men egentligen har jag för lite tid. Det tar tid föra över bilder och redigera och tillslut blir texten snabbt nerskriven och inte så lång även om jag från början tänkt skriva mera. Ibland får jag helt enkelt skippa den fundering jag hade tänkt ta ...

Som jag tidigare nämnt har resan fått ett stort mörkt orosmoln fylld av ångest över sig. Jag har våndats så de senaste veckorna. Att avboka finns inte på tapeten. Jag vill ju åka tillsammans med en av mina bästa vänner och det är kul att vi båda har barnfokus. Men här hemma brottas jag med känslan att resan var aningens ogenomtänkt . Visst det är härligt åka till sol och bad men också fylld av skuldkänslor att det inte är en resa för hela  familjen. Trodde väl aldrig jag skulle resa iväg utan mina barn och har såna skuldkänslor över att lämna dem hemma. Nu blev det ju att vi spontant bokade och jag tänkte att jag tar två med mig men jag har ju aldrig tänkt att jag skulle åka utomlands med en sån liten . Jag är orolig han kommer bli sjuk och hur det ska funka i värmen för honom och har skuldkänslor för det också. Att lämna honom hemma och vara utan honom är ju helt otänkbart. Så jag står mitt i smeten med oerhörda skuldkänslor...

Helgen har varit så där fin, som när hösten är som bäst ...Såna där soliga och varma dagar med gula löv som fladdrar i vinden och det är skönt vara ute. Sommaren är förbi men allt är vackert ändå. Jag älskar höstens färger, den klara luften och det är skönt promenera. Pojkarna har lekt ute massor och jag har lagat goda grytan samt ugnsbakade rotsaker . Det är typisk höstmat hos oss. Idag blev det camping i skogen i närheten av lilla sjön. Pojkarna hade så kul ."Springa" sa Alve hela tiden och satte fart. Tyvärr så snubblade han och en gren på marken stötte och skrapade upp kinden. Aj! Vilken tur det inte tog ögat. Vi grillade korv och drack kaffe i solen. Härligt tanka lite energi och frisk luft! AL och syrran med barnen var också med och jag fick minsann på mig mina fjällbyxor igen. =) Balanseringsövningar Pojkarna tycker det är roligt  lilla kusin  är och hälsar på och vill gärna prata med henne. Vidar ålar bl...

Morgonen gick som vanligt i många knop men det gick ändå bra i och med att Peter skjutsade Erik till skolan så vi övriga kunde ta det lugnt här hemma. Det blev lite städ och tvätt efter kaffet.  Städa, städa varje fredag och så varje jul. Det tycker jag är kul. Den brukar dyka upp i huvudet under tiden. På tal om städning så är det alltid någon som spiller ut mjölk eller mat över golvet efter jag har vaskat. Det slår det aldrig fel. Jag förstår inte hur det kan bli så varje gång. Varför ska jag överhuvudtaget städa om det aldrig får vara rent? =) Efter det försökte jag kurera min huvudvärk eller egentligen nackvärk. Körde lite med tensen men det blev ingen direkt skillnad. Axel och Alve skulle leka hos farmor en stund, så när jag lämnade av dem passade jag på be om en liten behandling. Aj! Men skönt ändå . Hoppas det ger med sig nu. Jag och Vidar åkte vidare på mammaträff , en timmes surr, lek och kaffe . Det var trevligt och Vidar ställde sig upp ...

Det är inte bara 2-åringen som småspringer hela tiden utan dagarna också. Det händer något varje dag, ibland har vi flera saker inplanerat. Jag hinner inte riktigt med så är det kväll och jag sjunker ner i soffan. Lite smått förvirrad, trött men glad och tillfreds på samma gång. Syrran är hemma så vi har umgåtts, möten här och där, promenader, skjutsa och hämta. Livet as we know it... Jag satte mig precis med min kaffekopp och hoppades på en lugn stund men plutten var inte helt nöjd så det blev amningspaus istället och nu sover han. Snart är det nog dags börja fasa ur amningen. En tanke bara men det går ju ännu segt med maten och kanske det tillika är snuttandets fel? Jag vet inte men det blir ju knasigt när det är enda sättet att trösta honom. Har i alla fall bytt nappsort och nu accepterar han den bättre ( han har ju vägrat napp hela tiden förutom de första veckorna ). Jag försöker nu vänja honom med den ofta så det blir lättare för pappan och andra att trösta honom. Det har hänt m...

Här hemma hade vi en lite mallig pojke igår... Han tyckte om uppståndelsen, att vi sjöng för honom, blåste upp ballonger, bakade tårta och la fin duk på bordet. Att öppna paketen var också roligt och vi träffade verkligen rätt med en  mobiltelefon som spelar och sjunger ( alltså en leksaks ) och ett grönt elektriskt Brio tåg . Han gillade presenterna han fick. Vad kan gå fel med tex. en traktor, en bil, och en helikopter för att nämna några?     "Nu har jag skjorta som pappa" , sa han och sprang fram till soffan efter jag klätt honom fin till kalaset. Det var roligt sen efter alla åkt hem när han började leka med sin leksaksårta i trä. Han blåste ut ljuset och sjöng hurra hurra hurra! Själv tycker jag tiden har gått galet fort. Nyss var han ju en liten bebis. Nu är han storebror och redan 2 år gammal, pratar mycket och tror han kan göra allt som storebrorsorna gör. =)

Fyra fina prinsar

Höstens första förkylning har letat sig in i huset. Det kommer ju alltid som ett brev på posten så här vid terminsstart, kanske har vi varit lite för avklädda i blåsten också men hur som helst kan man ju inte värja sig mot alla baciller. Plutten är ordentligt snorig och Erik har börjat hosta lite. Få se hur det hela utvecklas . Natten har varit rätt så sömnlös och så håller jag på med en rolig bok som jag inte riktigt vill lägga ifrån mig, så jag släckte lite senare än vanligt. Alve har också börjat ropa att han vill gå på pottan mitt i natten. ( och då måste man ju gå, upp "pottar man så pottar man" ) I måndags var det vackert väder och soligt. Vi åkte på till Lappberget på förmiddagen. Axel ville sparkcykla så det passade bra gå 1.5 km slingan. Han orkade sparka på hela vägen, så detta kommer vi nog göra om. Nästa gång kanske jag kan locka honom att ta sin cykel istället. Han kan ju cykla men har inte riktigt vågat fullt ut....