Fjällen 2026

Det blev en fjälltur denna sommar och inte vilken som helst. Jag har länge velat gå upp på Skierfe och se Rapadalens delta men saker och ting har kommit i vägen. Nu var det dags och fastän brorsan inte kunde valde jag att åka själv.

Jag körde norrut på fredagskvällen. Efter en dag med huvudvärk och behandlingar av Peter var det inte alltför lockande att sätta sig i bilen och köra i över tre timmar. Samtidigt ville jag verkligen gå den här fjälturen.

Väl på plats vid Sitoälvens parkering installerade jag mig snabbt i bilens bakre del. Jag hade bäddat ner och skulle sova gott på en madrass med kudde och sovsäck. Jag tog också med en extra filt. Efter en stund kunde jag koppla av så pass att jag somnade och sov väl hyfsat bra. Det var lite kallt när jag vaknade kl 5:10, bara tre grader. 

Jag gjorde mig snabbt i ordning och packade ryggan och rullade iväg efter en halvtimme på Alves mountainbike. Den första etappen var på 10 km längs en stenig grusväg med stora vattenpölar. Efter dryga timmen var jag framme vid båtplatsen vid sjön Laitaure. Jag låste cykeln och började vandra efter spångar mot Aktse. Samtidigt åt jag min frukost på ett kokt ägg och en banan. 

Start Sitoälven

Vandringen gick i fjällskog med många bäckar och nedfallna träd. Jag var helt själv men i slutet mötte jag de första vandrarna från Aktse. I fjällen hälsar man glatt på alla och någon sa att jag kommer få en fin tur.

Väl framme vid Aktse tog jag av mig huvjackan, drack vatten och besökte dasset innan jag började vandra mot Skierfe (klippan som syns till höger i bilden ovan).

Det första partiet var steniga innan det blev mer lättgått fastän det stadigt gick uppför.

Den sista biten uppför var stenig och jag tappade bort stigen flera gånger. Som tur var fanns det uppbyggda rösen lite varstans så man skulle hitta rätt.

Praktfull vy

Väl framme uppe på toppen av Skierrfe var utsikten helt bedårande. Det var otroligt vackert och mäktigt att stå där uppe på klippan och titta ner på Rapadalens delta. Äntligen var jag här!

Jag åt lunch uppe på toppen. Jag hade med en macka, en kanelbulla och några ölchips. Det var gott efter vandringen upp. Efter det la jag mig ner och njöt av utsikten, fotade fler bilder och bara njöt av dagen.

Jag pinnade på både upp och ner och fick höra senare att jag var snabb av flera av dem jag hade passerat. Det var ju roligt att det noterat mig.

Nere vid Aktsestugorna började det regna. Jag tog på mig jackan och sprang sen hela vägen till båtplatsen. Det gick bra över stock och sten även om jag snavade till ett par gånger. Jag hoppade på cykeln och trampade de sista 10 km till Sitoälven och bilen. De sista fem gick segt och jag tänkte är jag aldrig framme.

Väl framme vid bilen skyndade jag mig att montera fast cykeln på stället och byta om till torra kläder. Sen körde jag hem, åt en macka, kanelbulle och linschips i bilen samt pratade i telefon med nära och kära.

Jag är så glad och tacksam att jag fick, kunde, och orkade att göra fjällturen, att jag utmanade mig själv och att Peter alltid stöttar mig i min träning och hälsa.

Här kommer söndagslistan.

Veckans lista

Träning? Promenader, vandring, styrketräning, cykling, löpning och core.

Helgen? Fjälltur, myst med familjen, varit på barnkalas med Vilmer, njutit av solen och värmen och ätit gott.

Vad händer? Stugmys, jag och Vidar ska sova i stugan, träning, en liten semestertripp och njuta av lediga dagar.

Läser? Jag läser"Gammal kärlek rostar alltid" av Krstin Brorsson. Det är ett triangeldrama där jag blir ika arg på flickvännen som hustrun. Varför nöjer de sig men skit?