En dag hos oss

Jag ger mig sällan på tungrodda romaner utan gillar lite lättsammare feel good  berättelser eller krimare. Om jag gillar en författare fortsätter jag läsa fler verk av samma. Läsandet är alltid med mig men det går i vågor hur mycket jag hinner läsa. Jag hinner i alla fall knappt läsa tidningen på dagarna och köper jag tex. en Mama så räcker den länge. Om jag väl har kommit in i en bok kan jag ligga länge efter maken somnat och vända blad efter blad. Fast oftast är jag så trött nu så det blir bara en sida eller två.  Just nu läser jag Stalker  av Lars Kelper.  Peter har läst den först och jag har läst de som kom ut innan så därför blev det den. Men den är så äcklig. Jag kan bara läsa någon sida åt gången och har fått för mig att någon tittar in på mig när jag fixar en flaska mitt i natten. Nu är det bara slutet kvar. Det är spännande fast jag vet ju det kommer bli ännu äckligare i uppgörelsen. Jag klickade hem lite böcker till pojkarna i julklapp och det blev någr...

Mamman i huset har känt sig mer död än levande denna vecka. En helt vanlig förkylning men som i kombination med sömnbrist och höstmörkret slog undan fötterna på mig. Som sagt mycket tycka synd om mig  hela veckan. Det har ju inte varit så roligt för pojkarna. Vi har mest varit inne och hemma, lite utelek i solen, degbakat, till och från mycket tjafs och film.  D ärför var det extra roligt kunna bjuda dem på något extra skoj så här sista dagen på lovet. Vi har klättrat, hoppat, badat i bollar och åkt rutschkanor på Leos. Äntligen blev det av! Peter tog ledigt idag och plutten stannade hos mommo så vi har kunnat springa båda två efter de tre stora på leklandet. Det är så roligt se när barnen har roligt. Men jag konstaterar (ännu en gång) att Alve egentligen är för liten. Han blir snabbt trött och slut men han tyckte i alla fall bäst om bollhavet. Nu stundar Allhelgonahelgen . Jag ska tända ljus på gravarna imorgon, en tanke på dem som inte finns här men...

När det är fullt upp hinner jag inte alltid känna efter men det slog mig häromdagen att jag nog är lite höstdeppig . Mörkret tär på mig och sen att ställa om klockan. Omställningen tar mig flera dagar att vänja mig vid ( vaddå få sova en extra timma? Det existerar knappast sovmorgnar i vårt hus ) och samtidigt har jag åkt på en förkylning. Det är alltså mycket tycker-synd-om-mig just nu. Peter skojar att jag shoppade så mycket på Ikea så jag fick feber . På fredagen kände jag mig helt väck och fick avboka trevligheter på Clarion Sense med lokala föreningen. Så trist! På lördagen kändes det ändå bättre och jag tänkte det var skönt det var en lindrig förkylning vilket passade bra då det var dags för årets köttsoppeparty hos farmor och farfar och senare på kvällen  skumpafest med bästa tjejerna. På söndagen kände jag mig sämre igen och var så trött och gick med ett konstant tryck över bihålorna. Jag fick ställa in yogan och som sagt känner...

Jag har precis testat för första gången att färga mina ögonbryn och fransar på salong. Det gick smidigt, tog 20 minuter, sved lite grann men resultatet blev bra. Egentligen tycker jag nog brynen blev lite för mörka för min smak, men i och med att jag kvällen innan hade tonat håret i en ny mörkare färg , blev det bra ändå. Det var min kompis G som tipsade mig om detta när vi var utomlands. Hon såg konstant snygg ut vid poolen och jag blev såklart lite avundsjuk och sugen testa färga jag också. Jag är inte direkt fåfäng och är oftast osminkad till vardags även om jag tycker jag blir snyggare med lite färg kring ögonen. Nu kommer jag alltid se piggare ut vid lämning och jag slipper stressen på morgon att fixa i ordning alla barnens samt sminka mig lite. Att färga om fransarna igen efter 5-6 veckor är något jag absolut skulle kunna göra. Jag ser piggare, snyggare, fräschare ut och det utan någon tidspr...

Söndagkvällar går jag på yoga och varje gång lämnar jag passet med ett leende på läpparna. Det passar mig så bra och igår upptäckte jag även att jag nådde ner med handflatorna i golvet i en övning (w ow! ). Jag ser även andra  resultat , bland annat att rygg och mage har stärkts då jag nu orkar göra plankan , vilket var en omöjlighet innan jag började med yogan förra hösten. =) Jag har tänkt på det här med att ta sig utanför sin bekvämlighetszon . Förra hösten fick jag i och med graviditeten inte göra vissa övningar och vissa hade jag aldrig klarat av att göra ( hur ska jag någonsin ta mig upp i skulderstående? ). Det blev en slags lättare introduktion för mig och jag föll ju direkt för kundaliniyogan . I våras kunde jag inte heller göra vissa övningar i och med att det var för tätt efter förlossningen så alternativet var lite lättare och passande en nybliven mamma. Nu kan jag köra på och jag försöker ta ut rörelserna, öka temp...

Vi bor vid ett berg med många fina gamla vandringstigar. Fastän vi bor så nära och bra ( bara gå genom skogen, rakt upp från våran gård ) så är det inte ofta jag använder de gamla spåren. Ibland har vi gått på promenad med barnen i bärstolarna ( då när vi bara hade två barn ) och ibland har jag sprungit där ( flera år sen sist ) men inte alls lika mycket som jag velat och som är möjligt tanke på närheten och smidigheten.  Idag blev det i alla fall en promenad uppför berget. Jag tog på mina nya lättviktskängor  och gick först upp genom skogen ( flås, flås i terrängen ) och sen fortsatte jag längs det gamla elljusspåret, innan jag vek av, upp för stigen. Jag vände mig om och vilken utsikt! Fortsatte upp medan lungorna skrek, hjärtat pumpade på och benen värkte. Vilken backträning! Väl upp vände jag tillbaka och gick hemåt igen. Detta kommer jag absolut göra fler gånger. Skorna sitter som gjutna på fötterna.

Jag har nog inte haft en sån här sömnlös natt sen Erik var riktigt sjuk en gång när han var liten. I natt har det varit riktigt tungt...och natten före det var också jobbig. Det känns att jag inte sovit på hela veckan. Det började redan med buller och bång efter semestern i och med att Alve hade tandsprickning och sov oroligt. Sen fick han feber för några dagar sen och nu är det Vidar är febrig som är sömnlös och gråter och har ont i och med sin första tandsprickning . Jag hade tur att allt flöt smidigt igår så jag kunde sova tillsammans med de små på sovstunden. Idag slumrade jag en stund när jag sövde dem. Sannolikheten att jag somnar i soffan ikväll är stor. Znark!