En dag hos oss

Jag är rikast i världen , så fylld av kärlek. Jag har fem fina barn och är så lycklig att just jag fick bli deras mamma . Det är en otrolig gåva att kunna bli gravid och föda barn och inget jag någonsin tagit för givet.  Mina pojkar Vi är alla så glada över Vilmer som idag är tre veckor gammal. Han är så fin. Tänk att allt gick bra trots den turbulenta starten. Vi kämpar på med amning ( och   mjölkstockning ) samt sömnbrist. Vi myser en massa, stillar närhetstörst och förundras av perfekta fingrar och tår. Storebror och lillebror Jag vann en prinsesstårta från Ica igår. Jag blev nominerad av brorsans flickvän och min kompis C och igår på eftermiddagen fick jag ett meddelande att jag var välkommen att hämta tårtan i butiken. Jag blev så glad. Idag har vi fikat den rosa tårtan som fick gott betyg av alla. Jag fick en klarröd ros av pojkarna i Mors dags present. Igår grillade vi kött, grillost, paprika, majs och champinjoner och åt ute på altanen. Jag gjorde en krämig potatiss...

Dagarna går så fort. Jag hinner inte riktigt med. Jag vill ta en promenad, ja check på den och så vill jag vila när Vilmer sover men på något sätt hinner jag inte med och så är tillfället förbi. Ändå vet jag att det är nu jag ska passa på att vila innan alla må bra hormonerna är på plats. Det är så mycket annat som ska göras och sen har storkillarna kommit hem från skolan och det är snart dags för middag. Jag blundar oftast i soffan med Vilmer i famnen vilket har gjort att nacken blivit stel och snedbelastad. Aj! Peter har varit hemma med oss några dagar. Han har handlat och lagat mat så det är ju skönt. Igår var han tvungen åka på ett jobb och kom hem sent så då blev det hämtmat från Vippa för oss andra. I måndags ringde barnmorskan som var med oss vid Vilmers födsel. Hon sa att hon hade tänkt på oss. Jag blev glad att hon ringde. Under tiden i Umeå funderade jag på förlossningen, vad som hände och varför. När jag var på 56:an kom en barnmorska över och gick igenom partogrammet. Det...

Vi är hemma nu. Det är så härligt! Som jag har saknat mina pojkar, Peter, min egen säng, vanlig mat, känna lugnet och slippa sjukhusmiljön. Vi har kämpat på med amning, pumpning och flaskmatning de senaste dagarna. Det har gått över förväntan men nu har jag nog åkt på mjölkstockning . Vilmer är så duktig och tar bara bröstet sen igår ( skönt, så less pumpa ). Imorgon ska han vägas på BVC, blir intressant se om han gått upp eller ner. Pojkarna är helt betagna av sin lillebror. De vill vara bredvid honom hela tiden, hålla honom i handen eller ha honom i famnen. Axel hjälper till att ge honom nappen, Vidar hämtar en ren blöja och Erik klappar lite på benen, Alve beundrar honom mest. De tycker det är otroligt att vi har en liten bebis i huset. Vilmer är en förnöjd herre . Han äter, sover, bajsar och tittar på mig med sina mörkblå ögon. Det går bra få honom att somna. Han gillar att ligga hud mot hud. Vi är nog alla lite kära i honom. Vilmer har fått lite presenter av moster, faster, farm...

Den här känslan att leva i exil . Så kallade jag och Peter det när vi tre dagar innan Erik föddes bodde på patienthotellet när vattnet gått. Vi väntade på att värkarna skulle dra igång annars skulle de sätta igång mig efter tre dagar. Nu är jag i exil igen och samma mönster  sen sist har upprepat sig; igångsättning, förlossning, sen ilfart till neo i Umeå och såsmåningom 56:an i Sunderbyn. Denna gång är jag själv med lillkillen. Jag önskar Peter kunde vara här med oss. Det är 12 dagar sen jag åkte hemifrån och det känns. Jag längtar efter pojkarna och Peter, att få sova i min egen säng och äta vanlig mat. Jag får ingen information när vi får åka hem heller och uppdateringar om gossens hälsoläge går segt. Idag fick jag i alla fall besked att magnetröntgen inte visade något avvikande. Så skönt! Nu väntar jag bara på läkarnas sammanställning om hur behandlingen gått. Den så kallade epikrisen skulle ha skickats på förmiddagen men har inte kommit än. Sånt är livet på sjukhuset. Inget...

 Vad händer? Just nu inte mycket eller det är väl inte riktigt sant men det känns som att jag väntat hela dagen på besked och agerande. Det ena har uteblivet men lite information har jag fått tillslut. Vi är kvar i Umeå. Vistelsen här har blivit längre än vad jag trodde. Det känns så där. Ett steg närmare att få komma hem är ju att flyttas till Sunderbyn. Vi fick först besked att vi skulle åka norrut idag men 56:an hade fullt och kunde inte ta emot oss. Nu har jag fått besked att vi kommer flygas upp imorgon på eftermiddagen. Jag har haft Vilmer hos mig sen i lördags eftermiddag. Så mysigt! Men också mycket jobbigare att rodda med allt. Det ska pumpas, sondmatas, ammas och sen ska ett formulär fyllas i, varje blöja vägas och mellan varven ska jag hinna ligga hud mot hud, äta och sova och så rullar det på. Jag är så less! Jag vill inte behöva pumpa längre eller sondmata. Sköterskan har peppat mig att jag får stå ut två dagar till och visst jag förstår varför men ogillar det ändå...

Min stora kille fyller 13 år idag . Vi har numera en tonåring i huset. Det här är första gången jag missar Eriks födelsedag. Det känns konstigt. Det är tur att jag kunnat ringa videosamtal på morgon och sjunga till honom och senare på eftermiddagen fick jag och syrran vara med på paketöppning. Tårtkalas Jag och syrran har haft picknick med pizza ute på en bänk. Gott och mysigt! Sen började det regna. Lufttorkad skinka och spenat Syrran handlade lite åt mig så jag klarar mig de närmsta dagarna. På måndag blir det flytt till Sunderbyn. Der känns bra, ett steg närmare att få komma hem. Sen i eftermiddag är jag inte ensam på mitt rum. Vilmer har flyttat in så nu ska vi reda oss själva, amma och sonda och byta blöja. Visserligen håller sköterskorna koll på hans syresättning och puls och ger lite antibiotika och glukosdropp. Det är så mysigt få ha min gosse hos mig. Vi ligger mycket hud mot hud. Nu ska jag passa på att äta lite middag innan nästa rond av amning, sondning och pumpning bö...

På lördagen åkte jag och Peter tidigt till Sunderbyn för igångsättning . Nu skulle bebisen äntligen komma ut, frågan var bara hur lång tid det skulle ta. Barnmorskan sa att det kunde ta upp till två dygn. Det gick snabbare än så. Efter 13 timmar sen första tabletten kom mina värkar igång ordentligt och tidigt på morgon söndag 9 maj föddes vår fina son Vilmer .  Förlossningen blev inte riktigt som vi föreställt oss.  Min målbild var att få upp honom på bröstet, men istället sprang de i väg med honom till barnbordet. Han var mycket medtagen när han kom ut och hjärtljuden hade gått ner under födseln. När jag väl tagit mig på benen och fick se honom var han lite piggare men läkaren befarade att han fått syrebrist under förlossningen och ville testa en behandling som skulle innebära en flytt till ett annat sjukhus. Vi sa såklart ja till behandlingen men det kändes jobbigt åka i väg nyförlöst. Jag hade så ont i magen och ryggen, kunde knappt gå men tänkte jag får bita ihop. Förlossn...