Som ett träningspass

Jag har precis dammsugit alla rum på över- och nedervåningen. Jag blev alldeles svettig, det bara rann i ansiktet på mig som ett träningspass. Nog för att det är klibbig känsla inomhus (hej rötmånad) men det är inte jättevarmt idag. Nu spöregnar det.

Däremot tror jag det är något fel på min inre termostat, hormonerna är i otakt vilket jag måste kolla upp för jag är och blir varm hela tiden. Det är inte roligt! Jag skojar om förklimakteriet men så kanske det är. Det känns så där faktiskt.

Pojkarna har lekkompisar här. Det är stuggrannarna som vi bjudit hit ett par timmar. Vi var dit en stund igår så de fick leka. På tal om stugan så känns det som att sommaren snart är slut och vi hinner inte dit. Jag och pojkarna ska sova där men eftersom vi inte vill ha regn så passar det inte in. Det regnar ju mer eller mindre jämt. Så less!

I måndags åkte jag, Axel och Alve till fjällen. Det blev en spontan liten tripp över dagen. Vi ville göra om samma tur som vi gjorde för sex år sen. Då sov vi en natt i stuga i Nikkaluokta och gick hela familjen plus syrran. Alve var 10 månader och Vidar var i magen, Erik och Axel orkade inte riktigt gå utan Peter fick bära dem på ryggen eller uppe på axlarna.

Det blev en trevlig tur. Vädret var bra, soligt och mulet omvartannat. Vi stannade och drack vid en liten fors. Det var mycket folk längs Kungsleden. Vi mötte 100 personer (en bebis) och två hundar och när vi kom fram till vårt mål Laddjujavri var det massor med folk som väntade på båtturen, andra satt och fikade, åt våfflor osv.

Vi njöt av fjällvyerna, Tolpagorni och Kebnekaisemassivet och åt en våffla. Alve tyckte det var roligt att kasta sten. Vi gick runt lite där i omgivningarna innan vi började gå tillbaka mot Nikkaluokta.

Jag skulle vilja gå en liten fjälltur i september. Se några nya vyer i Sarek. Jag vet ju inte om min fot pallar det men just nu känns den okej. Det gäller ju att inte pusha den för hårt. Värst är egentligen smärtan i stortån på den andra foten.