Äntligen Advent

Om man som jag gillar att få pynta med juleljus i mörkret så är det äntligen dags. Äntligen Advent och dags för julmånaden. November gick fort i år. Jag gillar inte att tjuvstarta långt i förväg, utan jag börjar alltid fredagen innan första Advent. Det tar sin tid att plocka fram och få upp allt och samtidigt rodda alla barnen. Jag står på balkongen och hänger upp istappar och slingor på bron och så fixar jag granen utomhus. Det blir så fint! Nytt för i år är den fina stjärnan maken har snickrat ihop. Den sitter på friggebodsväggen så jag kan se den från både köks- och vardagsrumsfönstret. Den lilla snön vi hade smälter sakta men säkert bort men här en stämningsfull bild.

Det blir så mysigt inne när det är ljus i varje fönster. Förra året fick jag kyrkan från mamma. Nostalgi från barndomen.

Idag är det även julskyltning. Vi ska gå en sväng så barnen får se tomtetåget, annars tycker jag denna tradition har spelat ut sin roll. När vi var små var det spännande se hur affärerna hade pyntat i sina skyltfönster och vi fick passa på att önska oss saker. Då var de täckta och avslöjades först till denna dag. Nu har affärerna skyltat med sina julpynt och varor i flera veckor innan så spänningsmomentet är helt borta. Sen är det ju en annan slags konsumtion nu förtiden. De flesta köper väl sina klappar på nätet?

Adventsljusen tänder vi ett efter ett

och uttrycker längtan till sanning och rätt

Det första skall lysa i mig djupt härinne,

bevara mitt hjärta och värma mitt sinne.

Det andra ska lysa för alla jag känner,

att vi håller samman och kan leva som vänner.

Det tredje ska trösta förföljda, förtryckta

och öka vår kärlek till nödställda syskon.

Det fjärde ska lysa för alla nationer,

att hatet försvinner och folken försonas.

Adventsljusen tänder vi ett efter ett,

en brinnande bön för sanning och rätt.