Klädkris

Jag har ingenting att ha på mig. Det är ingen överdrift utan helt sant. 

Jag uppdagade det först förra veckan när jag skulle börja jobba. Det jag hade tänkt ut kvällen innan passade inte. För tajt, alldeles för åtstramande på fel ställen, inget fint alls. Jag fick börja stryka någon skrynklig topp och skyndade i väg, kom försent och såg inte klok ut hela dagen.

Kvällen slutade med att jag klickade hem en rosa topp. Under helgen har jag letat efter en vit skjorta och en svart topp och i måndags efter träffen med fysioterapeuten hittade jag ytterligare en svart topp på stan. Nu har jag åtminstone några snygga plagg.

Det här är helt klart ett resultat av att jag, fastän jag försöker, inte får till kosten och träningen. Det funkar någon dag, men inte alla eller en vecka men inte nästa. Det har varit gott med ett glas vin i sommar och så lite chips till. Hela sommaren har jag dessutom gått med min onda fot och stressen över det. Jag har inte kunnat eller vågat träna så mycket pga smärtan i hälen. Jag har gått upp åtta kilo de senaste månaderna och därmed ökat en klädstorlek. Så fort går det.

Vad gör jag nu?

Jag måste få ordning och strukturera upp kost och träningen. Det ska vara prio men jag vet ju också att en ny termin innebär mer stress och press. Det känns så svårt fastän det ska vara lätt.

Nu ska jag i alla fall gå ner i källaren och köra ett pass. Jag börjar med det.