Här och nu

Vi ska vara här och nu. Känna in, pausa alla andra tankar och njuta av stunden. Det gäller alla men kanske extra mycket som föräldraledig. "Njut nu! Tiden går så fort" uppmanar alla. Jag tycker jag ät bra på att njuta av tillvaron. Det tror jag många gör på ett eller annat sätt. En del kan se det lilla i det stora, andra uppskattar vardagen mer och lever inte bara för helgen och semestern. Kanske ännu mer nu i och med pandemin?

Oavsett hur mycket carpe diem man lever så oroar man sig för hur barnen mår, räkningar, bilköp, jobb, familjen, klimatet och framtiden. Det är ju oundvikligt. Så är livet. Man tar in allt som händer i sin omgivning, landet och världen (om man nu inte är en självupptagen person med noll medkänsla).

Jag tycker det har varit svårt att landa i det nya. Nu menar jag inte att ta hand om en bebis för det sitter liksom i ryggmärgen. Det som har varit svårt är att koppla bort tankarna på jobbet, att inte bry mig om vad som händer där men nu känner jag att jag har  lyckats med det och så att säga fångar dagen fullt ut.

Jag och Vilmer har fina dagar tillsammans. Det är en skön lunk. Jag passar på att styrketräna och läsa när han sover (idag ville han inte sova och fick då vara med i gymmet). När han är vaken är han mer aktiv, vill ligga på magen och speja, smaka på allt han rör i. Det bästa är ju när brorsorna lägger sig bredvid honom på filten.  Då skiner han upp som en sol och skrattar högt. Han vill också vara med oss andra, sitta I famnen och delar med sig av sitt underbara leende.

Jag har bokat in en bebisfotografering. Den blir utomhus så jag hoppas på fint höstväder här framöver. Det ska bli kul både med själva fotodagen och sen se slutresultatet.